Hantera hästar
Man ska begära av alla hästar att dom ska vara lätta att handskas med. Under hela hästens liv i människans tjänst återkommer, år ut och år in, samma rutinmässiga hantering. Hästen ska gå att binda upp. Den ska flytta sig vid anmaning. Den ska gå att leda, lasta, sko, klippa, rykta, bandagera, avmaska, rycka manen på osv.
Det är genom kontakten med människan som hästen lär sig och får ett "språk". Det betyder att hästen och skötaren förstår och ömsesidigt kan tolka varandras beteenden och reaktioner. Ju tidigare man börjar hantera hästen, desto bättre är det, och man ska helst göra det regelbundet. Om fölet eller unghästen endast blir hanterad vid dom tillfällen då den kanske jäktade hovslagaren ska verka hovarna eller när den ska vaccineras eller avmaskas kan man fråga sig om detta ger den ett framtida förtroende och en lustkänsla för mänsklig hantering.
Man hör ofta människor säga "Det är bara en unghäst så jag kan inte ställa några krav." Den hästen blir det synd om. Den blir som ett barn som får växa upp och göra som det vill utan regler och gränser. När det till slut blir dags att göra hästen hanterbar är den stor och stark men förstår inte. Den uppfattar människan som underlägsen i rangordningen och tar inte rättelse. Om man inte har turen att flocken har uppfostrat hästen måste tyvärr människans missriktade välvilja sluta med en riktig "genomtagning", där hästen ganska hårdhänt och bestämt får veta vem som bestämmer.
Naturligtvis är det bättre att hästen tidigt får lära sig lyda och få förtroende för sin ledare, människan.
Det finns många vuxna hästar som rids, körs och tävlar och vars ägare eller skötare påstår att deras häst inte kan grundläggande hantering. "Min häst går inte att binda upp." "Min häst kan inte stå stilla när jag sitter upp." "Min häst går inte att lasta." Enligt min uppfattning är dom som gör sådana uttalande inte några riktiga hästmänniskor. Dom kan träna ridning eller körning varje dag och ställa stora krav på sin häst, men enkel grundhantering hoppar dom över. Så gör inte en riktig hästmänniska.
Om hästen exempelvis inte står stilla får man träna tills det fungerar. Vid all inlärning gäller det att upprepa momentet tills hästen förstår, accepterar och slappnar av. Hur man går till väga måste styras av orsaken till hästens beteende. Är hästen rädd, förstår den inte, är den ovillig eller bortskämd, har den ont? Det gäller att upprepa en gång, tio gånger, hundra gånger eller tusen gånger, att berömma när den gör rätt och att tillrättavisa när den gör fel. Det måste få ta den tid det tar; förr eller senare lär sig alla hästar. Om man undantagsvis är tvungen att "ta till hårdhandskarna" för att tillrättavisa hästen kan man ge den en armbåge i sidan men aldrig slå den mot huvudet. Det kan nämligen göra den huvudskygg för all framtid. Det blir aldrig något bra resultat om man okontrollerat tappar humöret. Det händer nog alla någon gång - en del oftare, andra mer sällan. Då är rådet: Räkna till tio eller, om det inte hjälper, avbryt övningen och börja om när känslorna har svalnat.
"What´s in the brain, goes down to the rein"
(Rein = tyglar/tömmar)
Det är genom kontakten med människan som hästen lär sig och får ett "språk". Det betyder att hästen och skötaren förstår och ömsesidigt kan tolka varandras beteenden och reaktioner. Ju tidigare man börjar hantera hästen, desto bättre är det, och man ska helst göra det regelbundet. Om fölet eller unghästen endast blir hanterad vid dom tillfällen då den kanske jäktade hovslagaren ska verka hovarna eller när den ska vaccineras eller avmaskas kan man fråga sig om detta ger den ett framtida förtroende och en lustkänsla för mänsklig hantering.
Man hör ofta människor säga "Det är bara en unghäst så jag kan inte ställa några krav." Den hästen blir det synd om. Den blir som ett barn som får växa upp och göra som det vill utan regler och gränser. När det till slut blir dags att göra hästen hanterbar är den stor och stark men förstår inte. Den uppfattar människan som underlägsen i rangordningen och tar inte rättelse. Om man inte har turen att flocken har uppfostrat hästen måste tyvärr människans missriktade välvilja sluta med en riktig "genomtagning", där hästen ganska hårdhänt och bestämt får veta vem som bestämmer.
Naturligtvis är det bättre att hästen tidigt får lära sig lyda och få förtroende för sin ledare, människan.
Det finns många vuxna hästar som rids, körs och tävlar och vars ägare eller skötare påstår att deras häst inte kan grundläggande hantering. "Min häst går inte att binda upp." "Min häst kan inte stå stilla när jag sitter upp." "Min häst går inte att lasta." Enligt min uppfattning är dom som gör sådana uttalande inte några riktiga hästmänniskor. Dom kan träna ridning eller körning varje dag och ställa stora krav på sin häst, men enkel grundhantering hoppar dom över. Så gör inte en riktig hästmänniska.
Om hästen exempelvis inte står stilla får man träna tills det fungerar. Vid all inlärning gäller det att upprepa momentet tills hästen förstår, accepterar och slappnar av. Hur man går till väga måste styras av orsaken till hästens beteende. Är hästen rädd, förstår den inte, är den ovillig eller bortskämd, har den ont? Det gäller att upprepa en gång, tio gånger, hundra gånger eller tusen gånger, att berömma när den gör rätt och att tillrättavisa när den gör fel. Det måste få ta den tid det tar; förr eller senare lär sig alla hästar. Om man undantagsvis är tvungen att "ta till hårdhandskarna" för att tillrättavisa hästen kan man ge den en armbåge i sidan men aldrig slå den mot huvudet. Det kan nämligen göra den huvudskygg för all framtid. Det blir aldrig något bra resultat om man okontrollerat tappar humöret. Det händer nog alla någon gång - en del oftare, andra mer sällan. Då är rådet: Räkna till tio eller, om det inte hjälper, avbryt övningen och börja om när känslorna har svalnat.
"What´s in the brain, goes down to the rein"
(Rein = tyglar/tömmar)
Kommentarer
Trackback
