omduintevisste

En häst i frihet betar och söker föda största delen av dygnet. Hästens och andra gräsätares matsmältningsorgan är också anpassade efter detta sätt att äta. Till skillnad mot hunden, som kan nöja sig med ett riktigt skrovmål om dagen, måste hästen med sin lilla magsäck äta ofta och lite i taget. När hunden har ätit blir den tung i kroppen och drar sig undan för att smälta födan. Hästen måste alltid vara beredd att kunna förflytta sig snabbt. Hunden tål ganska väl skämd föda och är känd som asätare. Får den i sig något olämpligt kan den kräkas upp det igen. Hästen är mycket känsligare. Dom kan inte kräkas och måste själva undvika giftiga eller otjänliga växter. Det gör den ofta i den stora grönskande beteshagen men inte i stallet eller i den lilla hagen. Detta ställer alltså mycket stora krav på den som fodrar. Det räcker med en enda felaktig utfodring för att hästens liv kan vara i fara.

Vem som helst kan tömma en hink i krubban, men det krävs många års erfarenhet för att fullända känslan för hästens individuella näringbehov. Det är alltså ingen tillfällighet att engelsmännen kallar denna förmåga the art of feeding - konsten att fodra.


Det finns mycket att skriva om utfodring och foder, alltså kommer det komma i flera delar.
Så... fortsättning följer ;)










(Jag tröttnade på att ni inte skulle få veta mitt namn)
Jag kommer att få hjälp med att fixa i ordning bloggen lite så fort han har tid, så ni får stå ut med hur den ser ut så länge :D

Jag har bara ett syskon, en bror.
Det är flera som inte sett att vi är syskon då som tycker att vi ser så olika ut, men andra tycker tvärtom.
Men då han har sitt utseende efter mamma och jag mitt efter pappa så kanske det inte är så lätt ändå :D

I alla fall, min bror är snäll och det går att prata med honom. Han är ett år äldre än mig, på så sätt har man lite tur för hans kompisar blev mina pojkvänner (inte alla och inte på samma gång så klart) Haha.

Han jobbar lite smått med lite allt möjligt. Idag lagade han en bil t.ex :)
Han bor fortfarnade hos mamma då han inte kunnat jobba så mycket pga att vissa dagar mår han väldigt dåligt, han kan inte äta och dricka vad han vill och när han vill. Har hänt att han har svimmat och sånt också, riktigt vad det är vet dom inte men det ordnar väl sig.

Ja, vad kan man säga. Jag är glad att han är min bror :)

För att kunna hantera, utbilda oh arbeta med hästen krävs att man skapar kontakt, ett samspel, där hästen och människan har ett gemensamt språk och försår varandras beteende.
Även för den som har lång träning och erfarenhet händer det at hästen inte reagerar som man har tänkt sig. Då gäller det att ögonblickligenförstå orsaken. När man, i stället för att tycka att hästen är dum, ödmjukt fråga sig : Vad gjorde jag för fel? har man kommit en bra bit på väg mot horsemanship.

Tänkbara orsaker till varför hästen reagerar oväntat:
* Den förstår inte
* Den är rädd
* Den kan inte, orkar inte
* Den har ont
* Den är bortskämd, ovillig

När jag i samma sekund som någonting händer förstår orsaken måste jag samtidigt räkna ut vad jag ska vidta för åtgärd. Dessutom måste jag avgöra hur kraftig åtgärden ska vara och vidta den i rätt ögonblick. Om jag gör rätt kommer det att fungera. Gör jag fel förstärker jag bara hästens motvilja att rätta sig efter tillsägelsen. Jag skapar ett nytt problem i stället för lösa ett redan existerande. Att bestraffa en häst som inte förstår eller är rädd är ett sådant exempel.

Att lära sig "läsa hästar" är kärnan i all hästhantering. Varje situation är ny. Något facit finns inte. För hästmänniskor är just detta utmaningen i och stimulansen med hästhantering - tillfredställelsen att få hästen att förstå, att själv förstå hästen och i förväg räkna ut hur den kommer att reagera.

"! Den kände barnläkaren var en intresserad ryttare. Inför julen var ridhuset julpyntat och fint; i ett av hörnen stod den ljusklädda granen. Vid dagens ridlektion för den gamle ridläraren var det första gången som barnläkarens häst såg den nya julsmyckningen. Den skyggade vid julgranshörnet, men hårdhänt och bestämt försökte läkaren få hästen att följa spåret. Andra varvet kom ridspöt fram. Ridläraren kallade ryttaren till sig och frågade varför han slog hästen. "Den är ju dum och vill inte gå ut i hörnet", blev svaret. Ridläraren var tyst ett tag, funderade och sa sedan : "Om det kommer ett barn till din läkarmottagning och är orolig och ängslig, är det rätt att ge barnet en örfil då?" !"

Väldigt enkelt klädd idag faktiskt.
Linnet är från Halens
Baggyjeansen är från Lindex

Tänkte skriva ut vilka bloggar jag gärna läser, det är väldigt många faktiskt då jag har lite svårt att ta bort några.

http://teamoveson.blogg.se/

http://s94356.blogg.se/

http://showjumper.blogg.se/

http://internationalshowjumping.blogg.se/

http://teamsl.blogg.se/

http://dressyrmupparna.blogg.se/

http://www.ponnysanning.blogspot.com/

http://www.nattstad.se/topriders

http://cooorre.blogg.se/

http://lindawigren.blogg.se/


Som sagt, det är en del. Hinner kanske inte läsa alla när jag sitter vid datorn, jag gör mitt bästa..
Dom är värda att läsa, klicka in och kolla själva.

Jag håller med internationalshowjumping.blogg.se måste jag ju säga.

Jag tror på intuition, känner man att något är fel eller att något håller på att hända, lyssnar man på den känslan..

Jag tror inte på gud eller något sånt, men jag tror på mig själv för det är något jag tycker är viktigt, att tro på sig själv..

Jag har verkligen svårt för att skriva om sånt här för jag kommer aldrig på vad jag ska skriva..
Men ni fick ett väldigt kort svar i alla fall.

Det finns en anledning till dålig uppdatering av mig idag, är sjuk och har spenderat halva dagen med att halvsova.
Jag kommer att uppdatera bättre när jag mår lite bättre.

Oj vad svårt.

Hoppas att detta kan räknas som ögonblick..

En kväll förra året så hade jag kvällsfodringen i stallet så jag gav alla hästarna mat, det var bara några smålampor tända och min buss (svinhalt ute så ville inte köra) skulle inte gå förren en havltimme, så jag går in och sätter mig i boxen hos hästen jag hade då, och han som var ett rikitigt matvrak brukar inte bry sig om något, men han slutar äta och går fram till mig och lägger huvudet på min axel och står och myser, just då hade jag önskat att någon tog en bild eller filmade, det är ett ögonblick jag alltid kommer att minnas.
Min älskade häst som myser med mig och visar att han finns där för mig och dom andra hästarna som lugnt och stilla tuggar på sitt hö.
Jag kan ju lova att jag inte ville åka hem den kvällen..
Sedan den kvällen fick vi också bättre kontakt, hade inte haft honom mer än ett par veckor då, men vi arbetade fint tillsammans.
Då han kom till mig osedd så hade jag honom på prov ett tag, men han gick inte genom besiktingen så han fick åka hem igen tyvärr. En helt underbar häst..

Råkade vara vaken för länge i natt igen tyvärr, resultatet blev att jag är extremt trött nu.
Har egentligen ingen tid till att sitta här vid datorn nu jag börjar nu igen..

Idag kommer jag, även om jag är trött, städa hela lägenheten hade jag tänkt. Hoppas bara på att det blir så också.

Slänger ut en liten diss på att klockan som går för sakta när man väntar på något och för snabbt när man gör något roligt..

Men nu får jag ta mig själv i kragen och börja på att skriva det jag ska.
Återkommer kanske i kväll om jag har tid :D

Min bästa vän är faktiskt en kille.
Han är omtänksam och har väldigt bra humor.
Han ställer upp om det är något vi behöver och han är även en av min sambo bästa vänner.
Det är skönt att vi alla tre kan umgås och ha trevligt och vi träffas väldigt ofta.
Han är en människa man kan prata om allt med, även om jag inte gjort det ännu :D

- Jag har extremt svårt att somna varje kväll (förklarar vad jag gör uppe nu när jag ska upp i morgon)
Dock kan jag somna på dagarn hur lätt som helst.. Hmm..

- Min bästa vän är faktiskt en kille, har typ inga tjej vänner för jag har alltid haft lättast att umgås med killar.

- Jag kan vara extremt lat, men när det verkligen gäller så är jag extremt efterktiv :D

- Jag älskar att sjunga, och många vill att jag gör något med det för tydligen så är jag bra säger dom. Haha

- Jag hatar att bada i sjöar, man ser ju inte vad som finns där nere på bottnen när man simmar lite längre ut, däremot älskar jag att simma men gör det tyvärr inte längre.

- Jag älskar "Lifehouse". Tycker att det är riktigt bra musik, i alla fall dom låtarna jag lyssnar på :D

- Jag har haft mycket otur dom senaste åren, men detta året känns det som att det kommer att förändras, dock började året med en skada :(

- Jag tycker att datorer är väldigt intressant, kan faktiskt även bygga ihop en dator :D

- Jag har faktiskt ingen speciell favoritfärg, det beror alltid på vad jag känner för just vid den tidpunkten :P

- Jag tycker att mörk hår är snyggare än blont..





Nej, nu får jag väl försöka sova..

Det första man ska lära sig är att ha respekt för hästar. En häst är ett stort och starkt djur som väger fem - sex gånger så mycket som en vuxen människa.Den skulle vara livsfarlig att hantera om den inte hade sitt godmodiga temprament.I generationer har man hanterat hästar efter vissa normer i olika situationer. En del normer är tyvärr bortglömde; andra förstår man inte orsaken till, man bara gör så. Gemensamt för all traditionell hästhantering är att det är ett säkert sätt för häst och människa. Det säkra sättet tar ofta lite längre tid och är lite jobbigare. Ska man umgås med hästar ett helt liv kommer man då och då att få sina smällar även om man är försiktig och tänker sig för. Är man oförsiktig och har dåligt hästvett kommer man råka mer illa ut, och vad värre är kommer också några hästar att skadas.

Horsemanship: Det finns alltid två sätt - ett för hästfolk, ett för övriga.

"Ja, det där är väl rätt och riktigt, men det gäller inte mig för jag har hållt på så mycket med hästar och det gäller i alla fall inte min häst för den är så snäll", kanske läsarna tänker. Min erfarenhet är att det är när man känner sig säker, slappnar av och tänker på annat som de flesta olyckor händer.

Hästen har en utpläglad flyktinstinkt och funderar aldrig på vad som skrämmer den utan reagerar blixtsnabbt genom att fly. I den situationen är hästen självdestruktiv och bryr sig inte om att den kan skada sig själv eller andra. Det vet hästfolk och hanterar därför alltid hästen utifrån förutsättningen att den kan reagera. Den snällaste och säkraste hästen kan när som helst bli rädd för en oväntad händelse. Det är när man skrittar av hästen efter arbetspasset, tar ut det gamla fölstoet eller låter boxdörren stå halvöppen hos den snälla hästen och koncentrationen inte är på topp som det händer. Traktorn dyker plötsligt upp, dörren blåser igen med en smäll, flygplanet kommer lågsniffande eller klippmaskinen nyper i skinnet, och innan man hunnit fundera har olyckan skett.
Det tar lite längre tid att binda upp hästen i boxen än att ställa kärran som hinder, men det är ett säkert sätt. Några dagar kanske det går att ha betteriet oladdat i rasthagen, men förr eller senare går hästen ut.Det tar lite längre tid att leta upp grimskaftet och koppla det i grimman än att ta ut hästen utan, men det är ett säkert sätt. Jag vet inte hur många gånger jag har hört kommentaren: "Jag har så´n otur. Han brukar ju vara så snäll." Det är inte otur. Det är dålig hästhantering. Vissa människor har regelbundet "otur", och den ena hästen efter den andra skadar sig på alla möjliga sätt. För varje gång du tänker "verkar jobbigt", "onödigt noggrant" eller "har inte tid med" skulle jag kunna berätta en historia om hästen som späckte skallen för att högivan lades under krubban, om linföraren som lade piskan på marken och blev ihjälsparkad när han böjde sig ner för att ta upp den, om tävlingshästen, värd 320000 kronor, som bandagerades fel och därför aldrig kom till start..

Säkerhet för kanske i första hand tankarna till hjälmar, skyddsvästar, säkerhetsstigbyglar och skor med stålhätte. Denna utrustning kan naturligtvis vara nödvändig och ibland självklar, men yttre attribut ersätter inte kunskap, omdömde och en korrekt hantering. Hjälmen och allt det andra har samma funktion som bilbältet - bra att ha om olyckan skulle vara framme trots att man har vidtagit alla säkerhetsåtgärder. Säkerhet är alltså inget särskilt ämne, som många vill göra det till, utan det sätt som man dagligen hanterar alla hästar på.
Alla ska hanteras med samma omdöme, kapplöpningshästen i tävlingskondtion, travaren med det utpräglade hingsttempramentet, grand prixhästen, den säkra unghästen och den gamla trotjänaren.

"! Vid en hoppträning märkte jag att en av hästarna hade satt riktigt vinterpäls och blev alldeles för svettig. Jag föreslog ryttarinnan att hon skulle klippa hästen före nästa träning. "Du förstår", svarade hon, "han var ju så snäll som unghäst, men första gången jag hade täcke på honomoch skulle ta av det så gled det bakåt. Gjorden kom i skapet och han blev livrädd. Jag hade inte boxdörren stängd så han for ut ur boxen och slog omkull på stallgången. Det var två år sedan, men jag har haft det jättejobbigt att vänja honom vid täcke sedan dess. Han är fortfarande inte helt säker utan kan bli jätterädd, så jag kan inte släppa ut honom med täcket på. Därför kan jag inte klippa honom."
"Han var ju så snäll." Tio sekunders felaktig hantering hade gett dagliga problem ännu flera år efteråt !"

Jag måste verkligen dissa folk som tycker att vissa hundraser borde förbjudas.
Det handlar ju faktiskt inte om rasen utan vem som står bakom hunden. Visst, det finns raser som är svårare än vissa men kan man inte hantera det så ska man inte skaffa den rasen heller.
Jag är stolt över att jag visat många i min närhet att en pitbull (t ex) inte alltid är aggressiv, jag köpte mig en liten pojk som blev otroligt snäll och väluppfostrad, han var den snällaste hunden jag träffat. Hade aldrig problem med honom, han var alltid snäll mot alla människor och djur.
Så varför förbjuda raser?
Snarare är det så att man borde få bevisa att man klarar av ett ha (t ex) en hund och sen vad man klarar av att hantera inom det. Kan du inte hantera en envisare ras, så skaffa inte det då.

Min kompis blev tyvärr biten av en hund, men det var absolut ingen ras som vissa vill förbjuda, utan detta var en ras som anses vara dom snällaste hundarna, en golden.
Så, det handlar alltid om vem som står bakom hunden.
Döm inte ut någon ras..

Börjar dagen med att vakna av mig själv faktiskt, mobilen hade tydligen dött men jag hade tur det var två timmar tills jag skulle upp :D
Så myser ner mig under det varma täcket igen och somnar om, kunde inte sova längre än en timme till dock.

Åker iväg och jobbar lite med datorn, sen åker vi och handlar, och med vi så menar jag ju jag och min sambo.
Väl hemma så fixar vi lite, får besök en snabb runda och sen bara tagit det lungt, kollat lite på Cesar (the dog whisperer) älskar verkligen honom, han bevisar verkligen att alla hundar kan bli bra..

Annars planerar vi att fixa en god middag om 1 timme kanske och kanske kolla på någon film :)

Det har varit väldigt mycket pratade om pessobett ett tag, jag hittade denna texten och tycker den är en väldigt bra beskrivning. Vill folk inte lyssna så visst, det är upp till er.
Men jag skulle aldrig sätta detta bettet i munnen på mina hästar..

Anser ni att ni är duktiga ryttare så ska ni inte behöva sätta in ett sånt här bett i munnen på din häst, det finns andra allternativ..



Pessoabett och dess verkan

(Texten är kopierad från BDB)

ATT FÖRBJUDA PESSOA PÅ TÄVLINGAR VORE EN BRA BÖRJAN DÅ MAN BLIVIT MEDVETEN OM HUR DET VERKAR I HÄSTENS MUN. (- jag kan bygga på och säga att det faktiskt pratas om att försöka förbjuda pessoabettet på tävling)

Varför du aldrig mer vill rida på ett pessoabett

Pessoabettet är från början ett körbett vars namn man använder idag kom genom att Nelson Pessoa
(känd hoppryttare, far till Rodrigo Pessoa) började använda det. Något det talas om att han ångrat idag.
Egentligen heter pessoabettet Dutch Gag vilket på svenska betyder Holländsk munkavle.

En vanlig missuppfattning
Många tror att pessoabettet är ett hävstångsbett - vilket är felaktigt. Pessoabettet har förvisso skänklar
men ett hävstångsbett används med kedja vilket gör att det ger en hävstångseffekt, mycket logiskt.
Hos pessoabettet å andra sidan finns det inget som stoppar ryttaren från att dra "för mycket".
Den enklaste lösningen på det borde väl vara då att sätta på en kedja, eller hur? Dock är det som så att en
kedja på ett pessoabett inte ger rätt verkan utan kedjan hamnar fel i jämförelse med exempelvis ett Pelhambett.
Detta skulle då leda till en felplacerad kedja som kommer att klämma och nypa den tunna huden hästen har där.

Hur fungerar då ett pessoabett?

När du tar i tygeln sker detta: mundelen dras upp mot mungipan/tänderna, samtidigt som sidodelarnas rotation gör
att nackstycket dras nedåt. Alltså:
Det trycker i nacken genom att sidostyckena kommer att spännas och för att undkomma det kommer hästen att vilja
sänka huvudet (i hästens nacke finns det otroligt mycket nerver). Om man jämför just den delen av bettets påverkan
med ett vanligt tvådelat där sidostyckena istället slakar när du tar i bettet är skillnaden stor. Pessoabettet
trycks även upp mot gomtaket och uppåt mot hästens tänder (då den vanligaste konstruktionen är tvådelad), vilket
gör att hästen vill höja huvudet. Pessoabettet ger alltså dubbla signaler.

Eftersom att det dessutom inte finns någon kedja dras bettet upp i hästens mungipa, utan någon begränsning. När
detta sker kan hästen få sår- och tryckskador på gomtak, tänder och även mungipor. Nypskador är också väldigt
vanliga då mundelen förflyttas långt på bettringen. Bettet är inte bra för tänderna på hästar därför att det rör
sig så mycket i munnen och kan vid ett kraftigt/hastigt drag till och med slå sönder tänderna.

En annan väldigt viktig anledning till att inte vilja använda pessoabettet är den uteblivna eftergiften. Vid all
sorts ridning vill man kunna ge hästen en belöning när den gör rätt i form av en eftergift, även i munnen. Med ett
pessoabett går inte det eftersom att bettet är överrörligt. Utan en eftergift går hästen heller inte i en ärlig form.
För att ge total eftergift på ett pessoabett måste man släppa ut tyglarna helt och hållet vilket torde vara väldigt
opraktiskt.

Hur reagerar hästen på detta?
Bettet kommer därmed få hästen att försöka komma undan bettets verkan och den kröker då på nacken. Att rida med ett
pessoabett är som att skrika åt en döv. Varje hjälp du ger genom pessoabettet är betydligt större än du tror. Hästen
kommer kanske till en början bli stum i munnen tills den slutligen väljer att "ge upp". För ryttaren kommer det
knappt att kännas när man tar i tyglarna eftersom bettet inte har någon hävstång men för hästen känns det desto mer.
Skulle man då ta tygeln till sej än mer så att man "har något i handen" kommer hästen ha hunnit känna bra mycket mer.

Skulle man då väl byta bett är det inte ovanligt att hästen fått en "psykisk blockering" inför bettets inverkan.
Antingen kommer hästen att vara så pass stum och "härdad" i munnen att ryttaren kanske väljer att betsla upp än mer
eller så kommer den att gå undan även från det vanliga bettet av rädsla för att bettet kommer att trycka och göra
ont. Hästen känns villigare och lydigare därför att den inte kan säga emot. Ju längre man använder ett pessoa,
desto svårare blir det att betsla ner.

Eftersom att hästen kommer att dra sig undan för bettet får man heller inte ett ärligt stöd på bettet. Förändringar
som man kan se på en häst som rids på ett pessoabett, förutom det jag nämnt ovan kan exempelvis vara att man märker
av en förändring i hästens gångarter, hästen blir trippig i steget. Långa mungipor (bild ovan) är också något man
ofta ser hos hästar som rids på pessoabett just för att det inte finns något stopp. Många hästar springer även och
gapar till bettet för att undkomma smärtan. Signalerna som ges till hästen från pessoabettet är konfliktartade som
jag nämnt tidigare vilket ger reaktionen hos hästen att den drar sej undan. Ofta ser man ponnyer/hästar som går
bakom hand, med sänkt rygg och bakbenen "på andra sidan ridhuset". Pessoabettet ger summa sumarum spänningar i
hästens kropp vilket aldrig är hälsosamt.

Och slutligen

Missbrukande av bett är aldrig bra men faktum är att pessoabettet aldrig är bra på grund av dess funktion och den
reaktion och de skador det orsakar hästen. Ofta är det så enkelt som så att de som väljer att rida på pessoabett
inte vet om dess funktion, man kan inte veta allt! En hästmänniska som förstått funktionen hos ett pessoabett skulle
dock aldrig vilja stoppa det i en hästmun och jag hoppas att denna text givit dej den förståelsen!



Vanliga funderingar




Om man har en häst som gärna springer på, vad ska man använda för bett då om pessoat alltså är dåligt?
Det första man ska göra är att undersöka anledningen till att hästen springer. Har den ont någonstans? Har den
dåligt passande sadel? Är ryttarens ridsätt anledningen till det hela? Är hästen frisk så måste man först och
främst jobba med lydnaden. Att betsla upp är i många fall en genväg då det i många fall egentligen handlar om att
grundarbetet inte sitter. Skulle man vilja rida på ett skarpare bett finns det tusentals andra som är bättre än
pessoabettet! Se till att du vet allt om bettets funktion innan du stoppar det i hästens mun! Vill du ha ett bett
med hävstångseffekt (som alltså då används med kedja) är det lämpligast att rida med dubbla tyglar så att du kan
välja när du vill använda hävstångseffekten och inte.

Men det är ju hästmänniskor inom eliten som rider på pessoabett? De kan ju inte ha fel!
Faktum är att de inte är allsmäktiga, de inom eliten. De kan göra sådana "enkla missar" som att sitta med
felvinklade händer. Medaljer och berömmelse betyder inte per automatik att man vet allting eller tar till sej all
kunskap som delges en. (Vill du ha exempel så kan jag ge dem). Jag tror själv att du när du läst om pessoabettet
inte skulle vilja stoppa det i en hästmun ens för en dag.


Om jag sätter tygeln i den stora ringen då, borde det inte verka som ett vanligt bett då?

Nej, det gör det inte. Om du däremot skulle sätta både sidostycket på tränset och tygeln i den stora ringen får du
däremot samma effekt. Fast det blir enbart rörigt och då kan du ju alltså lika gärna använda ett vanligt bett.

Jag tycker det är jättesvårt att sätta ord på en känsla, för det är kärlek enligt mig - en känsla.
Men jag kan väl försöka
Kärlek är när det pirrar i hela kroppen och man bara ler, man går som om marken vore moln och man
bara utstrålar lycka.
Man kan ha kärlek till sin familj, sina djur, sin pojkvän/flickvän, sina vänner mm.
Kärlek är väldigt mycket och väldigt stort.

Hovbensfraktur är ganska vanlig. Orsaken är trauma, ofta i form av obalanserat nedslag av foten, ojämnt underlag eller spark i boxväggen. Fraktur kan också förekomma i samband med spiktramp.

Symptom
Det viktigaste sumptome är plötslig, kraftig hälta - ofta blockhälta om frakturen berör hovleden. Man finner hästen 4 - 5 graders halt i rasthagen. Man kan okså uppleva situationen som en snubling med efterföljande plötslig hälta om frakturen sker under arbete. Pulsen i hoven ökar något och man känner värme i den aktuella hoven. Det förligger en diffus smärta över sulan i samband med att visitertångens ena käft placeras över brottet. Smärtan blir emellertid speciellt påtaglig om tången placeras så att den ena trakten pressas mot den andra. Om frakturen endast drabbar hovbensgrenen, och inte påverkar hovleden, är hältan ibland obetydlig men förvärras av arbete.

Varje akut hälta av belastningstyp bör undersökas med speciell  hänsyn till möjligheten att hovbensfraktur föreligger. Ibland ar det svårt att kliniskt skilja hovböld från hovbensfraktur. I det förra fallet kommer dock hältan som regel inte så plötsligt, pulsen är mera förstärkt, eventuelt uppstår temperaturstegring (även vid fraktur med svår smärta) och visitertängsreaktionen är mera lokaliserad. Vid röntgenundersökning med fler bilder i olika vinklar kan diagnosen slutligen fastställas.

Behandling
Hältutredning och behandling ska utföras av veterinär. Hästar som är äldre än 3 år bör opereras. En skruv fixerar de båda hovbenshalvorna till varandra. Hos yngre hästar förefaller prognosen god om man enbart använder sjukbeslag. Detta låser hovens rörelser och består av en ringsko med traktkappor. Strålen bör avlastas för yttligare minska hovens rörelser och därmed rörelserna i frakturstället.

Läkningstiden är 4 - 6 månader och ibland ännu längre. Under denna tid lägger man om beslaget med 6 - 8 veckors intervalle. Vila på box med skrittmotion vid hand ordineras. Hovformen ändras tydligt under denna tid och avspeglar verkligen effekten av låst hovmekanism. Succesivt under det närmsta året efter konvalescensen återvinner hoven dock nästan helt sin utsprungliga form och utseende.
Prognosen är god vid frakturer på hovbensgrenar och ganska god vid frakturer som berör hovleden. Eventuellt bestående hälta orsakas av förändringar i ledytan på hovbenet.


Jag har sagt det innan och jag säger det igen för att ingen ska kunna klaga på mig.
Informationen kommer från utbildad hovslagare och detta fick vi lära oss i skolan..

Hmm, med tanke på att jag inte ätit något idag får jag väl skriva om igår om det nu ska bli något :D

1 billys panpizza
korvgryta med makaroner
En liten chokladbit
tacochips cheese :D

Kanske inte så intressant, men ska man göra listan så ska man göra det rätt :)

Strålröta drabbar som regel mittstrålfåran, men även sidostrålfårorna och strålen i sin helhet, med ansamling av oftast svart, smetig sekret. Strålröta kan lösa upp hornet så att läderhuder blottas. Orsakerna anges ofta vara av hygienisk karaktär där illa sötta halmstråbäddar anses vara orsaken. Man tror också att leriga paddockar kan orsaka sjukdomar av detta slag.
Den viktigaste orsaken är emellertid bristande hovfunktion med djupa strålfåror och trång hovform. Om strålen inte utsätts för tryck och hörnstöden inte hjälper till att vidga foten "klappar strålfårorna ihop". Vi får då horn mot horn i de djupa delarna vilket orsakar strålröta. Det är alltså hovformen, ibland genetiskt betingad, ibland formad av miljön genom eftersatt hovvård och för dålig motion, som är avgörande för uppkomsten av strålröta. Infektionsämnets roll är omdiskuterad men det finns en bakterie som vanligt förekommer i samband med strålröta.

Symptom
Det blir ofta en ansamling av det typiska, ofta illaluktande sekretet, Vid rengöring finner man djupa strålfåror och mittstrålfåran går långt upp mot ballarna. Strålhornet är som regel trasigt med fickbildningar. I avancerade fall kan hornet vara upplöst och läderhuden blottad. Den blöder då lätt om man rensar fårorna med hovkniv. Tryckömhet kan föreligga för hovkratsen och speciellt på grusväg kan man ofta märka hälta hos hästen.

Behandling
Hovmekanismen måste stimuleras genom förbättrad hovvård med sikte på ökat strålarbete. Utevistelse på torr, relativt fast mark och torra bäddar inomhus är önskvärda. Strålfårorna och strålen ska rensas upp med kniv och lokalbehandlas med t ex kopparsulfat, Nelex, tjära eller 10%-ig formalin genom att indränkta tamponger placeras i strålfårorna. Prognosen är god om behandlingen leder till förbättrad hovfunktion. Strålfårorna bör regelbundet kratsas ur då hästen lämnar stallet och inte då hästen tas in efter utevistelsen. Intrampad jord och sand skyddar nämligen mot bäddens amminiak som löser upp hornet.



Detta en en liten del i vad vi fick till provet om hovar, alltså kommer informationen från en utbildad hovslagare. Mer om hovar kommer längre fram, beror på vad jag känner för att skriva om för dagen :)

Jag känner att jag verkligen vill hissa Dressyrmupparna.
Är inne på deras blogg flera gånger om dagen, dom har ju nästan alltid något nytt.
Tycker desutom att Cupido är så otroligt fin :)

Kort och enkelt inlägg kanske, men så är det ibland ;)

Jaha, detta blir kanske inte så lätt.
Men mina föräldrar då..

Min mamma är världens bästa mamma, hon ställer alltid upp för mig och finns alltid där om det är något.
Jag kan prata med henne om allt.
Hon är en väldigt glad människa <3


Min pappa har jag ingen kontakt med. Han försvann för några år sedan.
Jag är inte ledsen över detta utan det var lika bra..

Att hästens välbefinnande kommer i första hand är en självklarhet för alla hästintresserade.

Hästen i stallet är helt utlämnad till människans välvilja. Den kan inte fodra, rykta eller motionera sig själv.
För att må bra behöver den skötsel och omvårdnad av kunniga människor på regelbundna tider, sju dgar i veckan. Det spelar ingen roll om det är julafton, nyårsdagsmorgon, om kompisarna har fest eller om jag är trött. Hästen måste skötas. Som ansvarig kan jag inte "stänga butiken" och komma tillbaka när jag har tid och lust. Har man valt hästar som yrke eller hobby har man valt en livsstil.
Hästen måste få sina grundbehov tillgodosedd för att må bra, och man kan inte komma undan med argument som att man inte har tid, lust eller råd. Hela tiden finns frestelsen att fuska: att bortse från att hästen är lerig efter
vistelsen i hagen när bussen går om 5 minuter, att morgonfodra en halvtimme senare, att laga staketet i morgon -
"han går nog inte ut", att fodra med höet som kanske inte är så bra osv.
I situationer som dessa ser man vilka som verkligen sätter hästens välbefinnande i centrum även när det är svårt.
Har man tid att rida eller köra måste man ha tid att sköta. Annars har man inte förutsättningarna att ha häst.
Omtanke om hästen måste kombeneras med kunskap. Annars kan välviljan mot hästen bli missriktad. Mår hästen bättre av att ha tre täcken i stället för ett? Trivs hästen bättre om den får gå åtta timmar i vinterkylan i sin lilla
rasthage  i stället för två? Har den här hästen verkligen så speciella behov att den inte kan ha samma foderstat
som alla andra i stallet utan måste ha helt andra fodermedel och dubbelt så mycket strö? Mår hästen bäst av boxvila vid minsta misstanke om att något kan vara fel?

Ridklubben som driver ridskola har inte bara ansvar för hundratals vetgiriga barn och ungdomar. Den har också ett självklart ansvar för hästarnas omvårdnad. En förutsättning för att kunna sätta hästen i centrum av sin verksamhet är att ha yrkesskicklig personal. Det duger inte att ha gratisarbetande klubbmedlemmar eller outbildad beredskapsarbetare som ansvarar för hästhållningen.
Den fina, nybyggda anläggningen är inte det viktigaste. Grunden i verksamheten är yrkeskunnig personal. Även den ridklubb som driver sin verksamhet i form av ideell förening måste ha råd att anlita yrkesskickliga personer.

Att anställa kunniga människor är den bästa investering man kan göra. De köper hästar som håller. De kan fodra rätt. De hanterar hästarna så att det inte inträffar skador.

I trav- eller galoppstallkan man ibland följa tränarnas uppgång och fall. Hur kommer det sig att förra årets
framgångar inte infinner sig medan det är tvärtom för granntränaren? Är det helt enkelt så att den skicklige,
ansvarsfulle förstemannen eller arbetsjockeyn har bytt arbetsgivare?


En del tror att man kan välja ut godbitarna, som ridningen och körning, och överlåta de dagliga rutinerna till någon
annan. De har sett sina idoler - Kyra K, Malin B eller Erik A - i framgångsrika situationer på tävlingsbanan och
tänkt "Sån vill jag också bli." Vad de har sett är resultatet av en mycket hårt och disciplinerat arbete, som till
95 procent består av vardagligt slit i ur och skur. De har sett ytterst målmedvetna människor som, tack vare att de aldrig fuskar, nått världstoppen i sin sport och sitt yrke.


Jag tar mycket av min information från "hästhållning i praktiken" som finns att köpa. Den är en av böckerna vi hade i skolan och den är bra, tycker jag i alla fall.
Jag börjar nu väldigt lätt med att ta denna texten från boken, för det är något som rör alla inom ridsporten.
Håll koll, det kommer mer så fort jag har tid :)

Jag umgås väldigt mycket med hästmänniskor och något som verkligen stör mig är när ponnyryttare är jätte ledsna över att behöva sälja sin ponny, men när dom ska iväg och slutmäta den (om den är yngre) så hoppas dom alltid att den fortfarnade är ponny.
Jag har sätt många små hästar som klarar sig väldigt bra med dom större.
Så om dom nu inte vill sälja så varför vilja att den ska vara ponny?
Blir den liten häst så kan dom ju fortsätta tävla den så länge dom vill..

Missuppfatta nu inte, din ponny kanske inte har kapacitet för att tävlas med dom stora hästarna om dom nu går över ponnymåttet. Men några i min närhet har en yngre ponny som har kapacitet.



Något annat som stör mig väldigt mycket är när folk tycker att deras häst är "tjock" så drar dom ner på höet?!
Hmm, visste ni inte att en häst ska ha MINST 1,2 kg hö per 100kg häst gärna 1,5 kg. Dra ner på allt annat som hästen inte behöver, för tyvärr är det ju så att många ger hästarna för mycket av allt annat.
Jag kommer skriva mer om foder och så senare när jag kommit i gång lite :D

Min första kärlek var tyvärr väldigt jobbig.
Vi hade varit vänner länge och det utvecklade sig.
Vi träffades varje dag för vi gick i samma skola så det började med flirt lite överallt
Vi bodde inte så långt i från varrandra heller, så när vi en dag gick från skolan så hände vår första kyss
(då var jag väl typ 13 år) sen blev det bara så att vi var tillsammans.
Vi umgicks väldigt mycket och blev väldigt kära, men han var feg. Han vågade aldrig erkänna att han var tillsammans med
någon överhuvudtaget, så i skolan var vi vänner och utanför skolan var vi tillsammans.
Till slut tröttnade jag och det tog tyvärr slut, men än var det inte slut med allt.
Vi var ju som sagt väldigt kära så vi träffade ibland utan att folk skulle veta.
Jag skämmdes, jag hade ju lämnat honom men ändå så var det något där som fick mig att komma tillbaka.

Till slut blev jag så trött på allt och han vägrade lyssna så tyvärr blev vi ovänner och slutade prata med varrandra.
Vid detta tillfället vad jag väl 15 år.
Han var min första kärlek och än idag gör det ont i magen att se honom tyvärr pga att det slutade som det gjorde.

Jaha, här ska jag då presentera mig utan att berätta helt vem jag är :D
Jag fyller 21 år detta året, är utbildad hästskötare och har jobbat väldigt mycket med det.
Jag gick egentligen utbildningen för att lära mig sånt som jag inte redan visste för att det är bra
kunskap om man har egen häst.
Lärde mig en del och hjälper nu vänner mycket med information och vissa ville att jag skulle ha ut det på nätet.
Så därför skaffar jag nu denna bloggen, men för att slippa massa IRL så att säga så berättar jag inte vem
jag är och det hoppas jag att ni kan acceptera.
På fritien håller jag på med alla djuren som också är mitt största intresse.
Måste jag välja en favoriträtt så är det väldigt svårt. Jag älskar all mat som min sambo gör.
Inom ridningen så håller jag på med dressyr, jag är ingen hoppmänniska faktiskt. Vet inte varför det blev så,
men så är det nu och jag trivs bra.

Här kommer man kunna läsa om lite allt möjligt, mest om ridsport dock.
För att ha en lite presentation så kommer jag direkt börja med denna listan som man hittar lite överallt:

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick


Här kommer ni kunna lära känna mig så mycket som jag tycker :D


Här kommer jag skriva dels om:
Hissar och Dissar
Information som kommer från skolan, jag är utbildad hästskötare.
Sen får jag väl se vad som faller mig i smaken att skriva för dagen :D