omduintevisste

Nu var jag där igen och glömde bort att denna bloggen fanns.

Nu är min lilla hund 1 år, där ser man alltså hur lång tid det har gått mellan jag skrev sist och nu.

Jag har inte köpt någon häst. Ville lägga min tid på hunden när han är så ung. Men senare vill jag gärna.

Nu är det nytt år också. Några nyårslöften exiserar dock inte :D
Men året har börjar rätt okej. Jag hittade mig en sköthäst, en otroligt fin liten kille. Det är meningen att jag ska börja i helgen.

Men nu ska jag, min pojkvän och vår vän äta lite mat och sen ska det städas..

Hade glömt bort att jag hade denna bloggen *skäms*

I alla fall. Valpen jag köpte är nu 6 månader. Har även köpt en till hund.
Jag går just nu i hästköpstankar.

Tar snart mitt körkort och jag har fullt upp med annat.

Så, skulle bara säga ett snabbt hej och visa att jag lever. Hoppas att ni har en härligt sommar, det har nämligen jag :)

Ser att jag fortfarande har några som är här inne och läser och jag funderar på att ta upp bloggen igen om ett tag, så ha mig i minnet :)

Jag har fått hem min valp för 19 dagar sedan, han är så lite :)
I morgon blir han 11 veckor. Så extremt härlig hund och otroligt lättlärd..

Men skulle bara säga ett snabbt hej..

Som rubriken beskriver så hinner jag aldrig att blogga längre och ännu har inte valpen kommit hem så kommer ha ännu mindre tid nästa vecka och framåt, så därför lägger jag ner detta nu.
Hoppas att ni fått lite hjälp med mina inlägg och vissa hästmänniskor har tänkt om.

Ni får ha det så bra, låter bloggen finnas kvar ifall jag skulle känna för att komma tillbaka när jag har tid igen..

Min absoluta favoritplats är vid en sjö utan människor jag inte känner, gärna vid en skog med solen som står på och att ha någon man tycker om bredvid sig..
Det är inte helt fel ;)

En annan favoritplats är självklart stallet, det är så lugnande med hästdoft och gnäggandet av hästen när man kommer.

Annars älskar jag ju att vara hemma också ;)

Jag är livrädd för småkryp..
Speciellt spindlar.. Usch, det kryper i hela kroppen bara man tänker på dom..

Jag är rädd att det ska hända dom jag älskar något.


Jag är hopprädd också, men det har jag nog skrivit tidigare..

Ja, jag vet inte vad man mer kan skriva.. Även denna blev tråkig.

En första... hmm..?


Jag ändrar det till min första..

Min första hund, en stor tik som jag fick när jag fyllde 6 år. En labrador korsning.
Hon var väldigt speciell och hade bott ute hela sitt liv, alltså kunde hon inget. Jag hade hört uttrycker "man kan inte lära en gammal hund sitta" och jag var säker på att jag kunde lära henne.
Hon var livrädd till en början hemma då hon aldrig varit inne, hon var rädd för allt som lät. Hon hade blodspänga ögon och var rädd om huvudet och vi fick reda på av någon som kännde hennes förra ägare att hon blivit mycket slagen.
I alla fall, det var då jag börja med att träna hundar. Jag lärde henne allt jag kunde komma på. Vi hade henne i 10 år innan hon tyvärr fick avlivas pga sjukdom.


Kan också skriva om min första häst.
Jag som så många andra tjatade till mig en häst och jag visste inte så mycket om att äga en häst. Hon var ett varmblod som var väldigt svår på alla sätt. Hon kunde till en början inte ledas utan att dra iväg, men tränade väldigt mycket från marken så lärde henne en del, dock var det en person i stallet som en dag tog henne och red henne med sporrar, varför människan tog henne, jo det kan jag berätta, förra ägaren till hästen hade träffat henne och frågat hur det gick med min häst och bett henne prova om hon blivit något bättre? VA liksom?
Sedan den dagen gick det inte rida henne riktigt och hon ville inte ta ett bett i munnen. Så jag ber att få lämna tillbaka hästen, det slutade med att jag fick ha kvar henne i 4 månader innan ägaren ens gjorde något.

Därför är jag extremt försiktig med vilken ägare hästen har, oavsätt om jag bara ska rida den eller om jag ska köpa den. Många hästmänniskor är helt otroliga tyvärr.
När man har så mycket ansvar som man har när man äger en häst, borde inte folket vara mer mogna?

Hmm, svårt. Inte så mycket som får mig att gråta..

Händer det något med dom jag älskar så är det självklart att man blir ledsen, men om jag skulle gråta beror ju på vad det är som har hänt..

Denna var rätt tråkig att skriva då jag faktiskt inte vet något som får mig att gråta.. Jag gråter sällan och om jag nu gråter så har det verkligen hänt något som är värt att gråta över..

Det som får mig att må bättre just för tillfället är valpen som snart kommer hem :) Jag längtar något så otroligt.

Min älskade pojkvän och familj och vänner får mig också att må bra.


Något som alltid får mig att må bättre är att sitta upp på hästen och känna att allt bara klaffar och allt känns helt underbart.. Att ha roligt ute i skogen eller att jobba på banan spelar ingen roll så länge det inte blir tråkigt och man kan ju jobba ute i skogen också speciellt på ridvägarna här omkring..

Tappade bort en dag tyvärr så minns inte vad det stod där.

Jag blir upprörd när man hör hur många djur som har det dåligt, skaffar man ett djur så ska man ta hand om det annars ska du inte ha ett djur.
Jag blir upprörd över otrohet.. Är du otrogen så älskar du ju inte personen du är tillsammans med, varför är du då med den personen från början? Varför såra en människa så mycket?

Jag blir upprörd när folk vill förbjuda vissa hundraser och detta har jag skrivit om tidigare och som jag skrev då, allt hänger på ägaren till hunden. Man ska skaffa en hund som ligger på samma nivå som dig själv, vill du inte träna så mycket och ut och gå flera timmar varje dag, välj då inte en ras som behöver mycket träning och har väldigt mycket energi..
En pitbull kan vara lika trevlig som en golden, likaväl som en golden kan bli aggresiv, skyll inte på någon ras utan på ägaren.

Jag blir upprörd när så många människor sätter skarpare och skarpare bett i munnen på deras häst. Jag har köpt en del hästar som ägaren sa att just den hästen behövde ett skarpt bett för hästen var "svår", jag väljer ALLTID att använda snälla bett och rida den till vad jag vill ha den till, därför satte jag in ett tredelat bett i munnen på dom hästarna och dom gjorde som jag vile och drog inte iväg och var inte "svår".
Så, kanske behöver du byta häst om du inte klarar av den på ett snällare bett, visst finns det verkligen svåra hästar men välj då noga bland bett. Jag hade ALDRIG satt ett pessoabett i munnen på någon häst hur svår den än skulle vara..

Ber väldigt mycket om ursäkt, men vill få ordning på bloggen innan jag fortsätter.
Desutom måste jag sätta allt annat framför datorn.. Har också bestämt att om ca 1½-2 veckor så har jag en liten valp här :)
Japp, jag ska köpa en liten valp. En jack russell för att vara mer specifik. :D Så har fullt upp med att göra hemmet valpsäkert och måste komma på vad jag ska köpa till honom..

Jag skriver lite när jag har tid, men annars kommer jag igång igen när tid finns till att fixa allt..

Man ska begära av alla hästar att dom ska vara lätta att handskas med. Under hela hästens liv i människans tjänst återkommer, år ut och år in, samma rutinmässiga hantering. Hästen ska gå att binda upp. Den ska flytta sig vid anmaning. Den ska gå att leda, lasta, sko, klippa, rykta, bandagera, avmaska, rycka manen på osv.

Det är genom kontakten med människan som hästen lär sig och får ett "språk". Det betyder att hästen och skötaren förstår och ömsesidigt kan tolka varandras beteenden och reaktioner. Ju tidigare man börjar hantera hästen, desto bättre är det, och man ska helst göra det regelbundet. Om fölet eller unghästen endast blir hanterad vid dom tillfällen då den kanske jäktade hovslagaren ska verka hovarna eller när den ska vaccineras eller avmaskas kan man fråga sig om detta ger den ett framtida förtroende och en lustkänsla för mänsklig hantering.

Man hör ofta människor säga "Det är bara en unghäst så jag kan inte ställa några krav." Den hästen blir det synd om. Den blir som ett barn som får växa upp och göra som det vill utan regler och gränser. När det till slut blir dags att göra hästen hanterbar är den stor och stark men förstår inte. Den uppfattar människan som underlägsen i rangordningen och tar inte rättelse. Om man inte har turen att flocken har uppfostrat hästen måste tyvärr människans missriktade välvilja sluta med en riktig "genomtagning", där hästen ganska hårdhänt och bestämt får veta vem som bestämmer.
Naturligtvis är det bättre att hästen tidigt får lära sig lyda och få förtroende för sin ledare, människan.








Det finns många vuxna hästar som rids, körs och tävlar och vars ägare eller skötare påstår att deras häst inte kan grundläggande hantering. "Min häst går inte att binda upp." "Min häst kan inte stå stilla när jag sitter upp." "Min häst går inte att lasta." Enligt min uppfattning är dom som gör sådana uttalande inte några riktiga hästmänniskor. Dom kan träna ridning eller körning varje dag och ställa stora krav på sin häst, men enkel grundhantering hoppar dom över. Så gör inte en riktig hästmänniska.

Om hästen exempelvis inte står stilla får man träna tills det fungerar. Vid all inlärning gäller det att upprepa momentet tills hästen förstår, accepterar och slappnar av. Hur man går till väga måste styras av orsaken till hästens beteende. Är hästen rädd, förstår den inte, är den ovillig eller bortskämd, har den ont? Det gäller att upprepa en gång, tio gånger, hundra gånger eller tusen gånger, att berömma när den gör rätt och att tillrättavisa när den gör fel. Det måste få ta den tid det tar; förr eller senare lär sig alla hästar. Om man undantagsvis är tvungen att "ta till hårdhandskarna" för att tillrättavisa hästen kan man ge den en armbåge i sidan men aldrig slå den mot huvudet. Det kan nämligen göra den huvudskygg för all framtid. Det blir aldrig något bra resultat om man okontrollerat tappar humöret. Det händer nog alla någon gång - en del oftare, andra mer sällan. Då är rådet: Räkna till tio eller, om det inte hjälper, avbryt övningen och börja om när känslorna har svalnat.

"What´s in the brain, goes down to the rein"
(Rein = tyglar/tömmar)

Haha, ja vad kan man säga.
Denna månaden har det inte hänt så mycket precis.
Något kul är ju att jag fått massa extra pengar och kunnat köpa lite extra ;)

Men i alla fall, denna månaden åkte jag iväg på träning med mina två busar. Den svarta klarade det jättebra tillsammans med mamma (hon fick ta honom) men min bruna tyckte inte alls om tränarnas sätt var ett bra sätt, han blev bara mer och mer sur så till slut gjorde jag på mitt sätt och fick med mig två glada busar hem till mamma igen :D

Jag har köpt ny mobil och skaffat nytt nummer, jag har ändrat sättet att se på mig själv och kommit fram till rätt mycket. Jag har börjat kolla efter en liten valp också och känner för att köpa en denna månaden. Vi får ju se vad det blir. :)

Sista helgen i månaden ska jag iväg på träning igen, men bara med den svarta pojken denna gången med tanke på vad den andra killen tyckte om tränings sättet. Jag kan ju vara ärlig och säga att dom gjorde väldigt mycket fel i det dom gjorde (tränarna alltså).

Men ja, det har väl inte här så jättemycket denna månaden, det är ju bara den 10:e ännu visseligen men ändå, får väl se vad som händer senare i månaden också.

Egentligen ångrar jag inget om man tänker efter, för allt som hänt och gjorts har ju fört mig hit jag är idag och det vill jag inte byta bort.

Eller jo, jag ångrar att jag tagit åt mig så mycket skit i mitt liv för det har fört mig mot social fobi. Men med hjälp av familj och vänner så blir det bättre och bättre.
Så nu tar jag inte åt mig skit mer, tyck var ni vill tro vad ni vill, jag vet vem jag är och folk älskar mig för den jag är..