omduintevisste

Min första kärlek var tyvärr väldigt jobbig.
Vi hade varit vänner länge och det utvecklade sig.
Vi träffades varje dag för vi gick i samma skola så det började med flirt lite överallt
Vi bodde inte så långt i från varrandra heller, så när vi en dag gick från skolan så hände vår första kyss
(då var jag väl typ 13 år) sen blev det bara så att vi var tillsammans.
Vi umgicks väldigt mycket och blev väldigt kära, men han var feg. Han vågade aldrig erkänna att han var tillsammans med
någon överhuvudtaget, så i skolan var vi vänner och utanför skolan var vi tillsammans.
Till slut tröttnade jag och det tog tyvärr slut, men än var det inte slut med allt.
Vi var ju som sagt väldigt kära så vi träffade ibland utan att folk skulle veta.
Jag skämmdes, jag hade ju lämnat honom men ändå så var det något där som fick mig att komma tillbaka.

Till slut blev jag så trött på allt och han vägrade lyssna så tyvärr blev vi ovänner och slutade prata med varrandra.
Vid detta tillfället vad jag väl 15 år.
Han var min första kärlek och än idag gör det ont i magen att se honom tyvärr pga att det slutade som det gjorde.