Lösa uppgifter på ett säkert sätt

Det första man ska lära sig är att ha respekt för hästar. En häst är ett stort och starkt djur som väger fem - sex gånger så mycket som en vuxen människa.Den skulle vara livsfarlig att hantera om den inte hade sitt godmodiga temprament.I generationer har man hanterat hästar efter vissa normer i olika situationer. En del normer är tyvärr bortglömde; andra förstår man inte orsaken till, man bara gör så. Gemensamt för all traditionell hästhantering är att det är ett säkert sätt för häst och människa. Det säkra sättet tar ofta lite längre tid och är lite jobbigare. Ska man umgås med hästar ett helt liv kommer man då och då att få sina smällar även om man är försiktig och tänker sig för. Är man oförsiktig och har dåligt hästvett kommer man råka mer illa ut, och vad värre är kommer också några hästar att skadas.

Horsemanship: Det finns alltid två sätt - ett för hästfolk, ett för övriga.

"Ja, det där är väl rätt och riktigt, men det gäller inte mig för jag har hållt på så mycket med hästar och det gäller i alla fall inte min häst för den är så snäll", kanske läsarna tänker. Min erfarenhet är att det är när man känner sig säker, slappnar av och tänker på annat som de flesta olyckor händer.

Hästen har en utpläglad flyktinstinkt och funderar aldrig på vad som skrämmer den utan reagerar blixtsnabbt genom att fly. I den situationen är hästen självdestruktiv och bryr sig inte om att den kan skada sig själv eller andra. Det vet hästfolk och hanterar därför alltid hästen utifrån förutsättningen att den kan reagera. Den snällaste och säkraste hästen kan när som helst bli rädd för en oväntad händelse. Det är när man skrittar av hästen efter arbetspasset, tar ut det gamla fölstoet eller låter boxdörren stå halvöppen hos den snälla hästen och koncentrationen inte är på topp som det händer. Traktorn dyker plötsligt upp, dörren blåser igen med en smäll, flygplanet kommer lågsniffande eller klippmaskinen nyper i skinnet, och innan man hunnit fundera har olyckan skett.
Det tar lite längre tid att binda upp hästen i boxen än att ställa kärran som hinder, men det är ett säkert sätt. Några dagar kanske det går att ha betteriet oladdat i rasthagen, men förr eller senare går hästen ut.Det tar lite längre tid att leta upp grimskaftet och koppla det i grimman än att ta ut hästen utan, men det är ett säkert sätt. Jag vet inte hur många gånger jag har hört kommentaren: "Jag har så´n otur. Han brukar ju vara så snäll." Det är inte otur. Det är dålig hästhantering. Vissa människor har regelbundet "otur", och den ena hästen efter den andra skadar sig på alla möjliga sätt. För varje gång du tänker "verkar jobbigt", "onödigt noggrant" eller "har inte tid med" skulle jag kunna berätta en historia om hästen som späckte skallen för att högivan lades under krubban, om linföraren som lade piskan på marken och blev ihjälsparkad när han böjde sig ner för att ta upp den, om tävlingshästen, värd 320000 kronor, som bandagerades fel och därför aldrig kom till start..

Säkerhet för kanske i första hand tankarna till hjälmar, skyddsvästar, säkerhetsstigbyglar och skor med stålhätte. Denna utrustning kan naturligtvis vara nödvändig och ibland självklar, men yttre attribut ersätter inte kunskap, omdömde och en korrekt hantering. Hjälmen och allt det andra har samma funktion som bilbältet - bra att ha om olyckan skulle vara framme trots att man har vidtagit alla säkerhetsåtgärder. Säkerhet är alltså inget särskilt ämne, som många vill göra det till, utan det sätt som man dagligen hanterar alla hästar på.
Alla ska hanteras med samma omdöme, kapplöpningshästen i tävlingskondtion, travaren med det utpräglade hingsttempramentet, grand prixhästen, den säkra unghästen och den gamla trotjänaren.

"! Vid en hoppträning märkte jag att en av hästarna hade satt riktigt vinterpäls och blev alldeles för svettig. Jag föreslog ryttarinnan att hon skulle klippa hästen före nästa träning. "Du förstår", svarade hon, "han var ju så snäll som unghäst, men första gången jag hade täcke på honomoch skulle ta av det så gled det bakåt. Gjorden kom i skapet och han blev livrädd. Jag hade inte boxdörren stängd så han for ut ur boxen och slog omkull på stallgången. Det var två år sedan, men jag har haft det jättejobbigt att vänja honom vid täcke sedan dess. Han är fortfarande inte helt säker utan kan bli jätterädd, så jag kan inte släppa ut honom med täcket på. Därför kan jag inte klippa honom."
"Han var ju så snäll." Tio sekunders felaktig hantering hade gett dagliga problem ännu flera år efteråt
!"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0