omduintevisste

En häst i frihet betar och söker föda största delen av dygnet. Hästens och andra gräsätares matsmältningsorgan är också anpassade efter detta sätt att äta. Till skillnad mot hunden, som kan nöja sig med ett riktigt skrovmål om dagen, måste hästen med sin lilla magsäck äta ofta och lite i taget. När hunden har ätit blir den tung i kroppen och drar sig undan för att smälta födan. Hästen måste alltid vara beredd att kunna förflytta sig snabbt. Hunden tål ganska väl skämd föda och är känd som asätare. Får den i sig något olämpligt kan den kräkas upp det igen. Hästen är mycket känsligare. Dom kan inte kräkas och måste själva undvika giftiga eller otjänliga växter. Det gör den ofta i den stora grönskande beteshagen men inte i stallet eller i den lilla hagen. Detta ställer alltså mycket stora krav på den som fodrar. Det räcker med en enda felaktig utfodring för att hästens liv kan vara i fara.

Vem som helst kan tömma en hink i krubban, men det krävs många års erfarenhet för att fullända känslan för hästens individuella näringbehov. Det är alltså ingen tillfällighet att engelsmännen kallar denna förmåga the art of feeding - konsten att fodra.


Det finns mycket att skriva om utfodring och foder, alltså kommer det komma i flera delar.
Så... fortsättning följer ;)










(Jag tröttnade på att ni inte skulle få veta mitt namn)
Jag kommer att få hjälp med att fixa i ordning bloggen lite så fort han har tid, så ni får stå ut med hur den ser ut så länge :D